Australien har den högsta andelen entreprenörer i befolkningen av alla rika länder, hela 20 procent. Andelen har stigit successivt, även under 2000-talet. Fram till finanskrisen genomlevde Australien en oavbruten 17-årsperiod av ekonomisk tillväxt. I denna dynamiska ekonomi har entreprenörerna en huvudroll.
I den senaste studien var det sju kvinnor per tio män som startade företag, dock en ökande andel. Av dem som startar företag gör de flesta det för att de ser en ny möjlighet, inte för att de måste. Så är det i rika länder, medan de flesta som startar företag i fattiga länder inte har något annat val. En utmaning är att andelen mycket innovativa företag är relativt låg.
En fjärdedel av alla Australiens entreprenörer är invandrare, som har kallats ”kosmopolitiska kapitalister”. Australien har haft omfattande invandring under lång tid. Under 1960-talet invandrade närmare 200 000 personer om året, därefter cirka 100 000 om året. Under det tidiga 1970-talet släpptes restriktioner mot Asien, och då ökade invandringen därifrån.
I flera grupper av invandrare, som från Korea och Taiwan, är andelen entreprenörer dubbelt så hög som bland infödda – och då är den hög jämfört med i andra länder. De invandrade entreprenörerna finns i alla branscher, men finns i särskilt stor utsträckning inom detaljhandel och restauranger.
Immigrationspolitiken har präglats av stor öppenhet och driftiga personer har invandrat, vilket har bidragit till det höga entreprenörskapet. Men till detta kommer de olika omgångar av ekonomisk-politiska reformer som har genomförts ända sedan slutet på 1980-talet, under ledning av både Labour och Liberals. Premiärministrarna Paul Keating och John Howard är centrala namn.
Likt andra rika länder öppnade Australien upp ekonomin mer mot omvärlden, inte minst för investeringar, och införde en penningpolitik för stabilt penningvärde. Flera marknader har avreglerats och öppnats upp för företagande. Utöver det har australiska regeringar gått långt på arbetsmarknadens område. Således har en miljon nya arbetstillfällen skapats det senaste decenniet, i ett land med cirka 20 miljoner invånare.
Den sannolikt viktigaste reformen, som också har skapat flexibilitet för entreprenörer, var förändringarna av avtal och lönebildning. Endast 17 procent av arbetskraften är medlemmar i fackföreningar, så kollektiva avtal för alla hade måttlig legitimitet. Således genomfördes möjlighet till individuella avtal.
Australien hade länge en mycket centraliserad lönebildningsprocess. Idag är den decentraliserad; löner sätts i dialog på det enskilda företaget. På så sätt kan de anpassas efter de lokala förhållandena. Då kan småföretag lättare anpassa kostymen efter svängningar i försäljningen.
Australien har, som alla länder, ett fortsatt förändringsbehov, men när det gäller att öppna upp för det entreprenörskap där morgondagens jobb och välstånd skapas kan andra lära mycket.