Företagare stöter ofta på regleringar som försvårar deras verksamhet. Lagar och regler behövs, men många skapar mer problem än de löser. De kan ha tillkommit i en annan tid med andra förutsättningar. Eller utformats av välmenande tjänstemän med begränsad kunskap om företagande.
Således är svenska politiker inte ensamma om att utlova minskad regelbörda för företagare, särskilt småföretagare. I land efter land ställs liknande löften ut, och Europeiska Unionen verkar för att minska regleringarna. Men det verkar ofta vara svårt. Även regleringar som uppenbart saknar berättigande lever kvar.
Men nu finns en metod som flera länder med reformambitioner använder sig av; regleringsgiljotinen. Man definierar en mängd regleringar, ofta de som har någon inverkan på företagens förutsättningar, och ställer tre frågor om var och en:
- Är den nödvändig?
- Är den laglig?
- Är den företagsvänlig?
Varje reglering som klarar alla tre frågorna förs till kategorin ”behålla”. Varje reglering som missar någon av de två första förs till kategorin ”avskaffa”. Och de regleringar som klarar de två första men inte den tredje förs till ”revidera”.
Proceduren måste naturligtvis anpassas till förutsättningarna i varje enskilt land, inte minst avseende det beslutsfattande systemet. Ofta kan arbetsmarknadens parter spela en konstruktiv roll som involverade parter.
Ungern, Mexiko och Korea har använt regleringsgiljotinen. Makedonien, som är en reformtiger och stiger som en raket i index över ekonomisk frihet, har tillämpat denna metod. Även Serbien och Kroatien har anammat den. Det vanliga är att mellan 20 och 50 procent av samtliga definierade regleringar avskaffas.
Effekterna har varit tydliga. I Korea ökade de utländska direktinvesteringarna kraftigt och över en miljon nya arbetstillfällen skapades.
Frågan om att avskaffa skadliga regleringar är mindre en fråga om att det behöver göras och mer en fråga om hur. Giljotinen kanske är svaret.