Istället för pekpinnar och detaljstyrning har USA:s president Barack Obama valt en annan väg för att förbättra den amerikanska skolan – att utlysa en tävling om pengar.
När Barack Obama tillträdde som USA:s president hade han ambitionen att höja skolornas resultat. Samtidigt var han medveten om att det är kontroversiellt att den federala staten detaljstyr skolpolitiken, som huvudsakligen utformas i på delstatsnivå. Därför lanserade Obamas administration den nytänkande idén att uppmuntra till förbättring via en tävling, istället för att försöka centralplanera fram förbättring.
Drygt fyra miljarder sattes av för att belöna de skolor som via reformer lyckades bäst med att förbättra sina skolresultat. Delstaterna fick fria händer att utforma den egna skolpolitiken och deras prestationer utvärderades senare utifrån en rad i förväg definierade parametrar. Bland annat mättes hur elevernas resultat, liksom lärarnas och skolledningens prestation, hade förbättrats. Delstaterna fick också poäng för att öppna upp för friskolor, införa modern teknik i undervisningen samt att lyfta de sämsta lokala skolorna.
Att uppmuntra innovationer inom offentliga projekt med ekonomiska belöningar har, som Reformbanken lyft fram tidigare, varit framgångsrikt också på andra områden. Så kallade Social Impact Bonds har bland annat av just Obamas regering setts som en bra modell för att lyckas med socialpolitiska satsningar. Till skillnad från vad som är typiskt för sociala projekt betalar det offentliga bara om de i förväg definierade sociala målen faktiskt nås.
Den reform som Obama lanserade på skolområdet, under namnet ”Race to the Top”, har utformats på ett liknande sätt. Till skillnad från vad som är brukligt i såväl amerikansk som svensk politik delade staten inte ut pengar i förväg för att stimulera förbättring. Istället utlovades prispengar till de delstater som utifrån mätbara kriterier faktiskt förbättrade sina utfall.
Studier visar att Race to the Top, som pågått sedan 2009, mycket riktigt lyckats främja innovationer i den amerikanska skolan. Satsningen har lett till att delstaterna rört sig mot standardiserade system för att utvärdera skolresultat samt i större utsträckning än tidigare öppnat upp för friskolor.
Race to the Top har mött kritik för att Obamas administration trots allt inte kunnat motstå frestelsen att detaljplanera – vissa former av skolpolitik har favoriserats via poängsättningen. På ett övergripande plan bygger dock reformen på den innovativa idén att inom politiken belöna prestation och resultat istället för att tilldela skattemedel i förväg.
Att uppmuntra till konkurrens mellan lokalpolitiker, vara öppen för olika lösningar och belöna den form av lokalpolitik som i slutändan fungerar väl kan förstås appliceras på en rad olika välfärdsområden. I Sverige kan det vara en inspiration för inte minst just skolpolitiken, där staten alltmer kommit att detaljplanera skolornas utformning snarare än öppna upp för nytänkande. För att förbättra de svenska skolorna kanske skolministern kan starta en tävling istället för att stifta nya lagar?
Läs mer:
Edward, C (2011). ”Race to the Top and Teacher Preparation: Analyzing State Strategies for Ensuring Real Accountability and Fostering Program Innovation”, Center for American Progress.
McGuinn, P (2012). ”Stimulating Reform – Race to the Top, Competitive Grants and the Obama Education Agenda”, Educational Policy, 26;1:136-159.
The Economist (2012). ”Incentivising innovation – Towards a more nimble leviathan”.