I Sverige levereras äldreomsorg av kommunerna och finansieras därmed via kommunalskatten. Äldreomsorgen byggdes ut snabbt under decennierna 1960-1980, då under statligt ansvar, men de äldre fick ofta bo i salar och omsorgen var bristfällig. 1990 fick kommunerna ansvaret för äldreomsorgen.
En kvarts miljon personer får del av äldreomsorg och kostnaden för detta är cirka 80 miljarder kronor per år, eller en femtedel av kommunernas utgifter. Cirka en kvarts miljon personer är sysselsatta inom äldreomsorgen.
Ofta rapporteras om problem i äldreomsorgen. Men flera kommuner har genomfört intressanta reformer som har ökat valfriheten och de privata enheternas roll – i synnerhet Nacka kommun. Utvecklingen har i hög grad drivits av kommunalrådet Erik Langby. De äldre som behöver hjälp i hemmet får där välja mellan mer än 20 auktoriserade företag eller organisationer, och de privata ökar.
Rejäl fart på förändringen i Nacka blev det när ett utvärderingsföretag gick igenom verksamheten och fann att blott hälften av nedlagd tid gick till omsorg. Utifrån detta utformade personalen, hos kommunala och privata arbetsgivare, nya arbetssätt. Tydlig ansvarsfördelning och en annan schemaläggning ökade antalet omsorgstimmar med 30 procent och personalens totala arbetstid minskade med 20 procent.
Detta motsvarar en dramatisk produktivitetsförbättring. Den nationella kostnaden för särskilt boende beräknas öka från 23 miljarder till 60 miljarder år 2035 – men om tjänsterna förbättras så som i Nacka ökar kostnaden bara till 36 miljarder. En annan studie har dragit slutsatsen att de kommuner som har mer än tio procent av äldreomsorgen privat har sänkt kostnaderna med i genomsnitt 20 000 kronor per vårdtagare.
Att kommuner som Nacka har tillåtit brukaren att välja leverantör har inneburit att en mångfald nya aktörer har vuxit fram. Idag levereras cirka tio procent av landets äldreomsorg av privata företag. Ett hundratal kommuner har privata alternativ. Detta har en rad effekter för såväl brukare som skattebetalare och medarbetare.
Flera studier visar att brukarna är nöjdare i privat äldreomsorg än i kommunal. Dessutom visar studier att konkurrensen från de vinstdrivande, privata, enheterna har ökat kvalitetsmedvetandet och lett till att metoder för att mäta kvalitet har utvecklats.
Av en undersökning utförd av Kommunal år 2000 framgick också att medarbetarna i privata enheter är nöjdare på samtliga punkter. Till exempel ansåg de att de har större möjligheter att ta initiativ i arbetet, att det är en större trivsel bland personalen, att möjligheterna att påverka den egna arbetssituationen är större, att möjligheterna till kompetensutveckling är större, att möjligheterna att hinna med brukarna är större och lönen är bättre. De privata äldreomsorgsföretagen har också generellt lägre sjukfrånvaro än kommunala enheter.
Nacka var även föregångare inom att tillåta kundval inom hemtjänsten, som ju är en viktig del av den kommunala äldreomsorgen. I efterhand har kunnat konstateras att bemötandet, kontinuiteten, klagomålshanteringen, mångfalden och valfriheten upplevdes ha förbättrats.
Nackas reform gav makten över äldreomsorgen till brukarna. Var och en får välja leverantör, vilket sedan finansieras via kommunalskatten. Ett nationellt pengsystem skulle utsträcka samma valfrihet till fler, samtidigt som konkurrensen och produktiviteten kan öka ytterligare.