Svensk forsknings- och innovationspolitik har i decennier fördelat stora belopp utan evidens om i vilka miljöer de viktigaste innovationer skapas. En ny analys av hundra av de viktigaste svenska innovationerna som Reforminstitutet publicerar idag tyder på att många statliga satsningar kan ha fel fokus.
Tesen Triple Helix har präglat svensk innovationspolitik under lång tid. Forskare vid Stanford University utvecklade under 90-talets början tesen att om man sätter samman universitet med företag och stimulerar kombinationen med statliga pengar, torde innovation uppstå. Detta antagande har sedan dess kommit att utgöra fundamentet för Sveriges innovationsstrategier.
En mycket uppmärksammad amerikansk granskning av de 100 viktigaste innovationerna varje år under en 40 års period gav dock en helt annan bild. Universiteten stod bara för sex procent av de viktiga innovationerna, och storföretagens andel har minskat väsentligt. I stället har de flesta innovationerna uppstått i samarbeten mellan enskilda innovatörer och utmaningsdrivna myndigheter som Darpa eller Nasa.
I Sverige har ingen av de många offentliga forsknings- och innovationsutredningar försökt att utröna i vilka miljöer de viktigaste innovationerna uppstår. Detta görs dock i den nya studien av innovationsforskaren Christian Sandström som Reforminstitutet publicerar. I den visas att de svenska universiteten står för 20 procent av innovationerna. I 80 fall av 100 kom de i stället från uppfinnare, i anställning hos privata företag eller i egen verksamhet.