Enbart floden Columbia och en delstatsgräns skiljer åt städerna Portland i Oregon och Vancouver i delstaten Washington. Men medan Vancouver upplever snabb tillväxt stagnerar Portland. En viktig förklaring är att lokalpolitikerna i den senare staden tillämpar bland de mest restriktiva besluten kring bygglov i USA. Nästan hela Portland är indelat i zoner som detaljerat reglerar vad som får byggas där. Staden tillåts inte växa på bredden, då lagstiftningen innebär att bara jordbruksfastigheter som uppfyller specifika krav får byggas i omnejden. Resultatet av de strikta regelverken i Portland är att framförallt personer med lägre inkomster har svårt att etablera sig i staden. Sedan 1990 har befolkningen i Portland ökat med knappt 40 procent, att jämföra med i Vancouver vars invånarantal under samma period närmast fyrfaldigats.
Inte bara amerikanska tätorter, utan också många förorter, gynnas av fria förutsättningar för byggande. Ett exempel är Carmel, en förort till Indianapolis i delstaten Indiana. Carmel präglas av en tillväxtorienterad lokalpolitik, inriktad på få krångliga regelverk och politiska beslut i vägen för byggande samt satsningar på transportinfrastruktur. Tack vare detta har förortens befolkning vuxit från 1400 personer 1960 till hela 80 000 år 2010. Enbart mellan 2000 och 2010 mer än fördubblades Carmels befolkning.
Ett fenomen som är vanligt i såväl USA som i Sverige är att invånarna i olika orter motsätter sig nybyggande eftersom de är rädda för att tillväxten ska minska livskvaliteten. Men utvecklingen i Carmel visar att en tillväxtorienterad linje inte bara gynnar de nya invånarna i en ort, utan kan gå hand i hand med goda eller rentav förbättrade möjligheter också för de som sedan tidigare har bott där. År 2012 utsåg CNN rentav Carmel till den bästa orten i USA att bo i, bland annat med motivationen att den snabbt växande orten erbjuder goda möjligheter för både boende och arbete. Den tillväxtvänliga attityd som möjliggjort snabb utveckling i Carmel har lett till att staden av BBC beskrivits som USA:s motsvarighet till Milton Keynes, en frizon för utveckling i Storbritannien som Reforminstitutet tidigare uppmärksammat. Ett annat tecken på att Carmel utgör en frizon för utveckling är att lokalpolitikerna varit ledande i att ersätta trafikljus med rondeller, utifrån idén att spontan ordning kan skapa smidigare trafikflöden.
Även i Sverige finns liknande exempel. Uppsala underpresterade länge i sin utveckling, eftersom lokalpolitikerna satte käppar i hjulet för stadens expansion. Under senare år har det dock blivit betydligt lättare att få bygglov, vilket lett till massiv upprustning av staden – inklusive tillväxt på åkermarker som tidigare omgärdade Uppsala. De arbetstillfällen och bostäder som växer fram gynnar inte minst personer som annars skulle haft svårt att hitta boende och jobb, som studenter och låginkomsttagare. Ett annat exempel är kommunen Trosa, som frodas genom nya företag och nya bostäder tack vare en liknande frisinnad inställning till spontan tillväxt. Denna öppna attityd är tyvärr fortfarande undantaget snarare än regeln. Ifall fler kommuner i Sverige utformades till frizoner för utveckling skulle fler bostäder och arbetstillfällen kunna växa fram. Såväl tillgången till jobb som matchningen av rätt person till rätt arbete skulle därmed stärkas, medan levnadskostnaderna skulle sänkas. Kommuner runtom landet har goda skäl att inspireras av Uppsala och Trosa, eller varför inte Carmel Indianapolis?
Läs mer:
BBC (2011). ”Is the British roundabout conquering the US?”, 2011-07-01.
CNN Money (2012). ”Best Places to Live – 1. Carmel, IN”.
New Geography (2012). “Carmel, IN named best small city in America to live in but can others follow?”, 2012-07-09.
The Economist (2013). ” Biking and hiking, but no parking – Are Oregon’s strict planning rules stifling growth?”, 2013-07-27.
Nima Sanandaji, Tekn. Dr.